Hej Nathalie! Innan vi snackar om din träning så måste vi bara kommentera ditt golv (rimligt). Berätta hur har ni gjort? Är det riktig betong? Är det svårt att få till? Berätta allt!
Haha så mitt golv är alltså mer intressant, jag fattar piken 😉 Nej men jag är också kär i golvet. Vi hade tittat på att köra microcementgolv i huset men blev lite avskräckta då vi hört att det kan vara lite känsligt. Eftersom det låg en betongplatta under trägolvet bestämde vi istället för att ta in en firma som fick slipa till betongen. Det var en chansning, vi hade ingen aning om hur den befintliga betongplattan såg ut eller i vilket skick den var i. Firman vi anlitade varnade oss för att det kunde vara stora sprickor i den, men resultatet blev precis så levande som vi ville ha det.
Nu kanske du tror att vi ignorera det här med din träning men vi kommer in på det strax. Vi måste först reda ut vad som hänt med Hillevis små fingrar.
Den lilla kämpen, hon föll och tog emot sig med händerna på en lavasten, ni vet en sån där som man tillagar mat på som blir flera hundra grader varm. Allt hände så snabbt. Vi var i fjällen så det blev skoter ner till väntande ambulans och direkt till akuten för att behandla hennes brännskador. Hon är en sån kämpe, trots att hon haft så ont av blåsorna så har hon lekt och skrattat dagarna efter. Nu hoppas vi att läkningen går bra och att hon inte fått nedsatt känsel i fingrarna.
Vi kan verkligen relatera, det finns inget värre än när barnen råkar ut för olyckor. Hur tog ni det? Tänker på att ni båda arbetar som poliser och har varit med om många olyckor och kanske är vana?
Det är något helt annat när det händer privat. Både jag och Daniel (Hillevis pappa) var helt förtvivlade över att se henne ha så ont, men vi höll ihop det för hennes skull. Dagen efter olyckan, när Hillevi visade glädje och kunde skratta igen, bröt jag ihop i tårar. Det var först då vi själva kunde känna efter och det kom över oss vad som hänt och vad som hade kunnat hända
Vi är så glada att det gick förhållandevis bra. Hoppas blåsorna försvinner lika snabbt som de kom <3
Vi har så mycket vi vill prata om (köksrenoveringen exempelvis) men vi måste få höra lite om din träningen. Tränar du likadant som innan? Och hur är det med omgivningen, vi kan tänka oss att det är många tyckare som kommer fram och ger "råd" när du står med magen och lyfter skivstång?
Haha ja herregud, att ge generella råd till gravida måste ändå ses som en nationalsport i Sverige. Jag vill dock understryka att jag inte tränar på helt som vanligt, jag lyssnar på kroppen/dagsformen och anpassar övningar/vikter därefter. Det är inte nu jag ska ta personliga rekord, men jag är övertygad om att träningen nu ger mig bättre förutsättningar till återhämtning efter förlossningen.
Varför är det viktigt för dig att träna?
Träning är en stor del av min vardag, det är ett stort intresse och därför har det varit naturligt att fortsätta även under graviditeterna. Träningen får mig att känna mig stark både psykiskt och fysiskt. Tränar jag inte blir jag ingen rolig människa 😆 Jag är ödmjuk inför att alla inte kan köra på, alla har olika graviditeter och olika förutsättningar som gravid. Det är en ynnest att jag fått må så bra under båda graviditeterna och därför kunnat träna hela vägen.
Har du några tips till oss soffpotatisar (vi som kan träna men inte orkar)?
Träna med människor du mår bra av. Att träna ihop med andra är roligare och det är lättare att komma iväg när man ska möta upp någon man gillar. Crossfit är fantastiskt på det sättet, man kan tränar ihop oavsett nivå. Det går alltid att anpassa efter egen förmåga.
Tack snälla Nathalie (och Hillevi) för att vi fick hälsa på! Om vi vill se mer av ert hem och bli träningspeppad vart ska vi vända oss då? Ska vi ställa oss utanför ditt fönster och vänta in dig eller föredrar du något annat?
Även om det skulle vara mysigt med publik utanför fönstret så kanske det är enklare att ta upp mobilen och klicka in på min Instagram. Jag uppdaterar så ofta livet tillåter och lusten finns.
